1

 

 


Ättekullabor under bronsåldern

 

Som Du kanske har läst på den lilla skylten borta vid de stora ättekullarna, så tillkom dessa redan under bronsåldern, d v s för ungefar 3.000-3.500 år sedan.
Att ättekullarna är gravhögar vet Du säkert, men kanske har Du någon gång funderat över vilka som ligger begravda i högarna, hur landskapet såg ut på den tiden och vad människorna tänkte och tyckte.
Var de som vi själva eller mycket annorlunda?
Klimatet under äldre bronsåldern, då de stora ättehögarna kom till, var både varmare och torrare än vad det är idag och man hade mycket mera av det solsken som vi skandinaver av idag ständigt längtar efter men måste resa till sydligare nedjer för att få. Bronsålderslandskapet var ett vackert, öppet landskap med ängar, betesmarker, dungar med stora lövträd och här och var litet insprängd åkermark. Att kor, får och hästar gått och betat på ängarna redan då, vet man från de fynd man gjort. Däremot har man ingen aning om hur människornas bostäder har sett ut och var de har legat. De allra flesta fynden från äldre bronsåldern kommer just från de stora ättehögarna, som finns på många platser i både Skåne, Danmark och på Bornholm.
De som ligger begravda i ättehögarna tillhör den tidens överklass. Samhället var ett tydligt klassamhälle, som hade nått en relativ stabilitet. Det är ättlingarna till de invandrare som under den sista delen av stenåldern i småportioner kommit över från andra sidan Östersjön, som under bronsåldern bildat den härskande klassen. Dessa har med sin större organisationsförmånga och aggressivitet underkuvat landets tidigare befolkning, som uppfört de gamla dösarna och gånggrifterna, som också finns kvar att se på många ställen. I dessa äldre gravar begravdes man tillsammans med sina redan döda släktingar, men enligt härskarklassens begravningsskick skulle var och en ha sin egen grav med kulle över. Allt eftersom bronsåldern skred framåt dominerade den ledande klassens bruk mer och mer och gravsättningen i gemensamhetsgravarna försvann.
Åtskilliga ättehögar från samma tid som våra högar här på Ättekulla har blivit arkeologiskt utgrävda, och man har funnit många gemensamma drag i dem alla. Allra längst in i ättehögens kärna finner man kistan, som antingen var av sten eller trä. Dessa är manslånga, eftersom man begravdes obränd. Av största intresse är träkistorna, vars syra i flera fall har bevarat både klädedräkt, hår och naglar och ibland även andra organiska material.

Träkistorna bestod ofta av ett jättetjockt ekträ, som man kapat till lagom längd åt en kista. Sedan har man delat stammen i två delar och urholkat den som botten och lock. På kistans botten finner man en kohud med den hårbeklädda sidan uppåt. Denna tror man har varit bronsåldersmannens eller -kvinnans “säng” under det dagliga livet. På detta underlag finner man den döde, klädd i sina vanliga kläder.Mannen hade ett ländkläde av varierande längd, vilket hållits uppe av ett vävtullbälte runt midjan. Över honom finner man ofta hans rock, en oregelbunden slängkappa med “krage” eller “rockslag”. Han har också fått sin stora luddiga yllemössa med sig i graven och fötterna har blivit täckta av ylletygslappar.Ibland finns det rester av sandalliknande skodon av läder.


De kvinnor som blivit funna i högarna har burit en tröja med halvlånga ärmar och antingen ett stort tygstycke, som varit hennes kjol, upphållen av vävtbälte, eller en kortare kjolmodell av täta snören, som utgått från en vävd kant vid midjan och slutat vid en liknande kant vid hennes knän. Bronsålders-kvinnan verkar ha varit mycket noga med sitt långa, ofta blonda, hår, vilket hon lagt upp i konstfärdiga frisyrer, som sedan hållits på plats med hårnät av hästtagel. Att man har kunnat sy vet man också, för en del av de funna plaggen är noggrant kantade av knapphålsstygn.


Ovanpå den döda har man lagt en stor och tjock filt av ylle. Vid något tillfälle har denna varit itudelad, så att man lagt den ena delen som kudde underhuvudet och den andra som “fotvärmare”.
En del bronsåldershögar har blivit plundrade av hänsynslösa skattjägare, som förstört innehållet. Sådana skattjakter har sällan lett till några rikedomar,eftersom det långt ifrån alltid legat en riktigt rik storman i högen. Männen har fått vapen med sig i graven. I bästa fall svärd, dolk och yxa av brons,men ofta ersatt av en torftig flintdolk av gammalmodigt snitt. Dessutom harmannen brukat haft med sig litet toalettartiklar såsom t ex en rakkniv. Allt tyder på att skägg inte varit på modet hos den äldre bronsålderns ädling. Hans bälte har varit prytt med en rund bronsplatta av varierande storlek, och man har ofta funnit diverse små bälteskrokar, dubbelknappar och nålar, som hållit samman klädedräkten, tillsammans med hans kropp i ekkistan. Ibland har han fåtten dryck av jäst fruktvin med sig på färden. Detta har man hällt i ett näver—eller träkärl.


Kvinnan har fått med sig sina smycken, vilka inte alltid varit så storslagna.Då och då har man dock funnit vackert utformade halsringar med spiralornamentik,gjutna i brons, vackra bältesprydnader samt öron—, finger— och armringar av guld. Även kvinnan har fått toalettsaker med sig såsom t ex kam och sina obligatoriska“fästnålar” för kläderna.
Sedan man lagt på locket över kistan, har man först täckt över denna med ett röse av stenbumlingar, varefter man byggt upp själva ättekullen av jord och grästorvor.Ofta är denna omgiven runt foten av flera stenkretsar, vilka man inte vet om de enbart haft till uppgift att hålla jorden på plats, eller om det kanske också funnits någon djupare religiös mening hos bronsåldersfolket, som var hängivna sol-dyrkare.


Agneta Benthorn Arkeolog