1

 


Du som en solig dag står och beundrar utsikten ut mot Ven från Ättekulla, ser mellan fastlandet och Ven en klart markerad vattenspegel. Om Du haft möjlighet att från samma plats stå och beundra utsikten den 25 juli år 1700 - för nästan trehundra år sedan - hade Du fått se en ståtlig syn. Då låg på denna vattenyta närmare sextiotalet stora segelskepp för ankar i skydd äv Ven. Runt dessa cirkulerade massor av småbåtar. De låg och väntade på att få sätta igång ett anfall med landstigning på Själland - närmare bestämt vid Humlebäck - för att därifrån marschera mot Köpenhamn. Det var Karl XII - nyss fyllda 18 år - som här förde eget befäl för första gången i en drabbning.

Förspelet till denna aktion var i korthet att Danmark under Fredrik IV, SachsenPolen under August den starke och Ryssland under Peter den store hade ingått en allians i akt och mening att slå Sverige, som på den tiden var en stormakt vid Östersjön.

Danske kungen, Fredrik, hade gått in i Holstein, som lydde under hertig Fredrik - Karl XII:s svåger. Han ville på detta sätt kompensera sig för de förluster Danmark hade gjort vid freden i Roskilde 1658, då Skåne, Halland och Blekinge tillfördes Sverige.

Ryske tsaren Peter ville skaffa sig en hamn vid inre delen av Finska viken, emedan Ryssland endast förfogade över en hamn, belägen i Arkangelsk vid Ishavet.

Fursten av Sachsen, tillika kung av Polen, August, ville genom olika erövringar i den svenska delen av Balticum stärka sin ställning i hemlandet.

De tre allierade menade, att Sverige under den unge kung Karl var betydligt försvagat och att tillfället därför var lämpligt för en gemensam aktion för att minska Sveriges inflytande vid och omkring Östersjön.

Karl XII tillträdde efter sin far Karl XI och kröntes till enväldig konung över
Sverige och dess besittningar av riksdagen i nov 1697, d v s före sin l6—årsdag.
Han hade av fadern fått rådet att, om han kom i en situation lik denna med anfall från flera håll, angripa och krossa den som låg närmast, alltså Danmark.
Det var denna aktion han stod i begrepp att genomföra.

Sedan tidigare hade Sverige ett fördrag med England och Holland om bistånd, och sådant påkallades nu av Karl XII. En engelsk-holländsk flotteskader om 25 fartyg ankrade upp utanför Göteborg i början av juni år 1700, beredda att bistå Karl vid ett anfall mot Danmark. När det kom till kritan ville de egentligen inte delta i något anfall - bara utöva påtryckning på den danske kungen.
 

1