2

Den 16 juni avseglade Karl - med amiralen Wachmeister som befälhavare - från Karlskrona, med 38 linjeskepp beväpnade med 2.700 kanoner, mot öresund.

Danska flottan leddes av amiralen Juel, och de svenske hoppades på batalj med hans 40 fartyg före inloppet i öresund. Juel föredrog dock att lägga sig i västra delen av sundet och på så sätt blockerande en förening mellan den svenska och den allierade flottan som kom norrifrån. Läget mellan Karl och hans allierade blev något ansträngt.
Karl beslöt då - på Wachmeisters avrådan - att den svenska flottan skulle segla upp genom den mycket grundare Flintrännan, för att en förening skulle kunna ske utanför Landskrona.

Den danska flottan jagades med spridd skottlossning in i hamnen i Köpenhamn, och övriga samlades i skydd av Ven på förut angiven plats.
Invasionstrupperna samlades till Landskrona - de uppgick till omkring 4.000 man.

Natten mellan den 24 och 25 juli gick trupperna ombord. Längs kusten från Falsterbo och uppåt hade alla småbåtar beslagtagits för att användas vid landstigningen på Själland. Den 26 juli på morgonen igångsattes anfallet först som ett skenanfall mot Rungsted, söder om HumJebäck, för att samla försvaret till fel plats. Detta fungerade också enligt planerna. Huvudanfallet mot Humlebäck möttes endast av ett svagt motstånd och lyckades fullständigt. Efter kort tid hade ett brohuvud bildats.
Karl XII - som egentligen tänkt åka söderut till armén i Holstein - stannade dock kvar och deltog i landstigningen på styrkans högra flygel. När han steg i land var motståndet redan brutet, men enstaka kulor visslade omkring honom. Han lär enligt legenden ha yttrat orden: “Detta skall hädanefter bliva min musik”.

Kungens deltagande i den lyckade landstigningen användes sedermera flitigt av den svenska propagandan.
Svenskarna skaffade sig ett brohuvud på den danska sidan och påbörjade sin marsch mot Köpenhamn, som från sjösidan blockerades av den engelsk-holländska flotteskadem. Danska flottan var instängd och staden fick efter några dagar livsmedelsbrist.
För att rädda sin instängda flotta, begärde Fredrik IV - och fick - fredsförhandlingar, varför svenskarna efter kort tid återvände till hemlandet.

Kungen — som här deltagit i sin första drabbning - lämnade kort efteråt Sverige för att först ta sig an Peter och sedan August. Han återvände efter femton år som en slagen man utan armé. Landet var utarmat och av den manliga befolkningen återstod enbart gamla och lytta.

Karl lyckades, trots landets armod, åter ställa en armé på fötter två år efter sin
hemkomst. Nu gällde att från Danmark erövra Norge - han stupade vid Halden den 30 november 1718.
Per S

2